https://www.instagram.com/p/Bu1lgonFSPz/
En fet releasekonsert på Örebro konserthus blev det tillslut. Trots alla munsår, blåsor, sprickor och gikt i handleder osv osv. Att få göra det här tillslut kändes som en guldvinst i all annan tråkig sjukdomsvardag där livet mer handlar om att överleva och ta sig igenom vardagen. Jag, Jonas Nilsson, Linus Lunquist och Mikael Wåhlin började att repa in och spela in materialet över två helger i september 2018. Sen har det bara rullat på med Kickstarterkampanj, Mixning, Mastring, Artwork och nu tillsist en fet releasekonsert tillsammans med Erik Slättberg som också släppte en skiva i vintras. Nu såhär två månader efter releasen (den 10e mars 2019) så finns det 29 exemplar av den faktiska skivan kvar. Så hojta till om ni inte vill vara utan! Personligen känner jag mig nästan lite chockad att projektet är över och att det faktiskt är genomfört. Det var enormt mycket mer arbete än vad jag hade förväntat mig. Speciellt eftersom jag är ensam artist i det här projektet. Förhoppningsvis så leder den här skivan till något bra och i vilket fall är det ett fantastiskt konstverk som jag har fått möjlighet att avla fram. Grymt tacksam för all hjälp utifrån och runtomkring. Tänk vad människor kan stötta andra när de faktiskt vill! Tack till Örebro Jazzklubb som gjorde hela releasen på Örebro konserthus möjlig.
För drygt en vecka sedan fick jag ett chockerande besked vilket innebär att jag kommer att ta en paus ifrån allt vad musikerjobb heter några månader framöver. Ett fantastiskt besked! Det var en sjuksyrra från Sahlgrenska på transplantation som ringde och sa att jag skulle få en ny njure redan den 29e maj!!!! 😮 😮 WOOOOOOOWWWWW! Jag är så glad, det här samtalet har jag väntat på i två ååår! Så jag tog mitt pick och pack, alltså alla dialyskartonger, Torbjörn och Wallée som jag kallar dom, mina dialysapparater och flyttade hem till pappsen på Orust för några dagar sedan. Jobbet på kulturskolan i Kopparberg har jag i princip sagt upp och saxen kommer jag tyvärr få lägga på hyllan ett tag framöver. Men sen, hujeeeda mej vad det kommer att liras sen! För er som är nyfikna på vem som genomgått denna 4 månaders långa utredning för att kunna donera bort sin njure till mej så avslöjar jag det gääääärna och med stooor tacksamhet
till henne. Det är nämligen fina Karin Gustavsson, min pappas särbo som har valt att donera en av sina njurar till mej för att jag ska fortsätta kunna leva ett normalt liv. Att ge en njure till någon är nog det finaste en kan göra för en annan människa. Så Karin! TACK <3 Och jag hoppas att allt går bra för både dej och mej i operationssalen och efteråt.
Bilden till höger visar alla kartonger och dialysapparater som gick in i min bil och färdades från Plåthuset i Bredsjö.