VÄNTAN I VÅRDEN

 

“Så oändligt lång

tiden

då det här rummet

med smutsgula väggar

skall vara mitt hem

främlingar bäddar min säng”

 

ur “Kall Kamrat” av Rose-Marie Huuva

 

Rum fyllda av människor, utelämnade till väntan. Ljud av pipande maskiner, samtal som knappt kan urskiljas. Väntan på besked, på behandling, på en liten glimt av mänsklig omsorg, på lindring, på ett avslut. Läkare och sköterskor som väntar på provsvar, på sängplatser, på varandra. I vården blir vi utelämnade till väntan, som kan vara fylld av oro, hopp, förtvivlan, glädje, sorg, förtröstan, eller tålmodighet.

 

I samtal med socialantropologerna Lisen Dellenborg och Mirko Pasquini har jazzsaxofonisten Erika Lindholm, jazzharpisten Stina Hellberg Agback och den klassiska slagverkaren Emelie Sjöström fått en djupare inblick i hur väntan kan ta sig i uttryck i olika sjukhusmiljöer. Genom en tre timmar lång performance med fri akustisk improvisationsmusik på harpa, saxofon och slagverk, blandat med elektroniska inslag förmedlas olika känslor och sinnesstämningar som en spegling av hur det är att vänta inom vården: både för patienter och personal. 

 

Hur känns det att vara framträdande musiker och aktör, tre timmar i sträck? Hur påverkar detta musiken som skapas? Hur påverkas vi av vår egen väntan?

 

Förberedelserna inför projektet kommer att bestå av samtal mellan musikerna och socialantropologerna, samt instudering av forskningsmaterialet som grundar sig i väntan på olika sjukhusavdelningar i Sverige och Italien. Baserat på detta arbetar musikerna kollektivt med musikaliska och teatrala workshops för att gestalta scener, människor, möten, känslor och uttryck genom rörelse och improvisation. Scenografen Sanne Hellberg utformar en portabel scenografi att ta med till föreställningarna samt guidar musikerna genom workshops för att hitta möjligheter till rumsliga uttryck. 

 

Föreställningen kommer att genomföras på tio platser utspridda i mellansverige, där publik har möjlighet att sitta eller ligga och där det finns möjlighet att komma och gå under framförandet. 

Om situationen kräver kommer föreställningen att anpassas efter FHM restriktioner för publikantal.

 

För att samla ytterligare erfarenheter och känsloyttringar till projektet finns en plattform online för allmänheten. Där ges i samband med föreställningarna möjlighet att dela med sig av sina upplevelser av väntan i vården.

Samarbeten med konstmuseum och forum för improviserad musik är prioriterade för projektet. Dels för att göra projektet tillgängligt för en bred publik och för att rikta projektet till redan nyfiken publik. Marknadsföring och kommunikation kommer även riktas mot vårdinstitutioner och utbildningar, för att nå människor som tydligt upplever väntan i vården. 

 

 

 

"Performanceverket planeras framföras under våren 2022 på tio olika platser i Sverige".

 

 

Läs om "Wallée Signalerar" här:

http://www.erikamusik.se/wallee-signalerar-sida/

 

 

Läs mer om Lisen Delllenborg här:

https://www.gu.se/om-universitetet/hitta-person/lisendellenborg

Läs mer om Mirco Pasquini här:

https://katalog.uu.se/empinfo/?id=N16-1480

 

 

Bakgrund till projektet: 

Utforskandet av sceniska gestaltning under tre timmar har tidigare gjorts av Erika Lindholm med hennes dialysmaskin tillsammans med rörelse, fri improvisation av saxofon och elektronik. Erika har fortsatt att utforska scenen under tre timmar i ytterligare performanceverk och ämnar göra detta i även denna gång. Projektet är en utveckling av performanceverket hon gjorde 2018 med sin dialysmaskin. 

 

Medverkande

Musiker:

Erika Lindholm arbetar som saxofonist, flöjtist, klarinettist och kompositör, verksam inom jazz, världsmusik och fri improvisation. Erika har skapat och genomfört performanceframeverket “Wallée Signalerar”, hon komponerar för och driver bla konstellationerna “Mama Chajes Orkestar”, “Dumheten”, “Erika Lindholm quartet”, “Forslund/Lindholm” samt arbetat i teater/dans -produktionerna “Boxaren” (Örebro) och “Brodera Mera” (Blekinge/Kronoberg).

 

Stina Hellberg Agback arbetar som harpist, kompositör och ljuddesigner. Hon har bland annat arbetat med musikprojekten “Inlandsbanan - de som stannade och de som for” samt “Brakfesten” för Utopidepartementet. Hon spelar nutida och improviserad musik, bland annat med Eva Lindal, Mattias Risberg, Leo Svensson Sander och Jonas Isaksson.

 

Emelie Sjöström slagverkare och kompositör som främst är verksam inom konstmusik. Hon har uruppfört musik av bland andra Rosanna Gunnarsson, Patrik Jarlestam, Anders Flodin, Turkar Gasimzade (AZ), Eric Lanzillotta (US) och Barry Yuk Bun Wan (HK).  De senaste åren har hon turnerat och varit verksam inom projekt i Sverige, Baltikum, Italien och Indien.

 

Scenograf:

Sanne Hellberg är scenograf, animatör, producent och regissör. Hon har bland annat arbetat som producent och animatör i projektet “Brakfesten” för Utopidepartementet, animatör i filmstudion Claystation samt producent för Malmö Dockteater. Hon har också erfarenheter som rekvisitör från Helsingborgs Stadsteater samt har arbetat som regi- och scenografiansvarig på Momsteatern i Malmö.

 

Forskare:

Lisen Dellenborg är filosofie doktor i socialantropologi och lektor vid Institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Dellenborg har lång erfarenhet av etnografisk forskning om hälso-och sjukvården i Sverige och har gjort ett flertal längre fältarbeten inom olika typer av vård från akutvård och operation till mödravård och palliativ hemsjukvård. Fokus i Dellenborgs forskning är transkulturella vårdmöten, kommunikation och teamarbete, personcentrerad vård. Hon har också lång erfarenhet av aktionsforskning enligt vilken forskare och deltagare (här: vårdare och deras chefer) tillsammans verkar för förändring utefter mål som deltagarna själva identifierat. Ett sätt att arbeta för förändring har varit genom dramaworkshops med vårdpersonal. Tillsammans med kollegor har Dellenborg utvecklat en metod, etnografiskt drama (Skott, Dellenborg, Lepp & Nässén 2013; Dellenborg & Lepp 2018) för forskning om vården och för yrkesmässig handledning av vårdpersonal. Augusto Boals (1978; 2002) och Byréus (2010) omarbetning av hans forumteater, liksom Victor Turners (1982) sätt att använda sig av drama inom antropologi för etnografiskt lärande har varit viktiga inspirationskällor. En annan viktig inspirationskälla är Martha Nussbaum (2015) om konstens betydelse för att skapa demokratiska medborgare med förmåga till vänskapskänslor för envar genom samhällets – och i det här sammanhanget, vårdens – institutioner.

 

Mirko Pasquini, PhD Candidate in Cultural Antropology at Uppsala University, is a part of the decade-long interdisciplinary profram "Engaging Vulnerability" financed by the Swedish Research Council. His dissertation project departs from fieldwork at an Emergency Room (ER) in Northern Italy, with a primary focus on triage, overcrowding, violence, mistrust and access to healthcare. During the outbreak of the corona virus pandemic in spring 2020, he initiated a collective project aiming to gather the experiences and strategies of Italian primary health care workers in relation to the pandemic. The latter project is part of a nationwide campaign to promote a political and cultural reform of Primary Health care (PHC) in Italy inspired by the World Health Organization declarations of 2008. He is also engaged in Health professionals training to increase awareness of diversity and inequity due to structural determinants of healthcare access, both in Italy and Sweden.